Greys

Det finns inget program jag kan minnas som får mig att gråta som en liten bebis som Greys Anatomy. Varje säsongs avslutning sitter jag och bölar medans jag skriker "whyyyyyyyy!"
Dagens avsnitt var så spännande att jag satt i chock med hakan i marken och undrade om det var tillåtet att visa så spännande avsnitt. Det slutade så spännande att jag inte kunde hålla mig och var tvungen att kolla på nästa veckas avsnitt på en gång, och oh my god vad jag bölade!
Jag hatar Greys Anatomys säsongs avslutningar!

Tråkigt att vara sjuk

Blev hemma idag igen. Har ingen ork, näsan snorar och halsen hostar upp slemmbollar stora som Kina.
Är dock så uttråkad att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Har legat i soffan nu i en dag och jag får panik. Vill prata med människor, göra saker och framförallt, städa upp detta äckliga kaos jag just nu lever i!! Snorpapper, disk, tvättkassar, ikea kassar, väskor, cola flaskor, ruttna blommor och skräp har övertagit min lägenhet och jag vill bara röja upp allt och svänga runt med dammsugaren, men jag orkar inte.

Funderar på att ringa mamma så hon kan komma förbi med mat och även diska åt mig. Ja, det ska jag göra. Matleverans, hemhjälp, sällskap och mamma-ompyssling allt i ett! Mamma, när kommer du?

Det är synd om mig

Igår, inatt och idag har det varit synd om mig. Är så förkyld att jag inte kan andas eller prata, och när jag hostar är det som knivar som åker upp och ner i halsen och det skär även till i ryggen.

Så nu är det synd om mig.

Går runt och gnyr och tycker väldigt synd om mig själv här hemma i min ensamhet. Har aldrig varit sjuk i mitt nya hem och känner mig handikappad när ingen finns där som kan hjälpa mig eller tycka synd om mig. Min mage kurrar men mitt kylskåp ekar tomt, så häromdagen åt jag knäcke-macka med möglig ost och jordgubbskräm med utgången mjölk.
Idag pallrade jag mig till affären och köpte upp mig på lättlagad (färdiglagad) mat som en liten ynklig sjukling som jag kan laga ihop.
Nu är jag i valet och kvalet om jag ska jobba imorn eller inte. Är för sjuk för att jobba, men för frisk för att ligga hemma i soffan. What to do....

Börjar nästan känna av magkatarren....

Tiden rinner iväg och det känns inte som om jag andats på en vecka. Har varit det ena efter det andra och har inte funnits tid till att sitta ner och känna lugnet.

Förra fredagen var det bio med Anna och Sten för att fira att jag fyllt år, Anna kan äta igen och att nya SATC hade haft premiär. Lördagen var en stressad upplevelse som gjorde stora hål i plånboken och bidrog till årets värsta bakfylla dagen efter. Men inte fick jag vara bakis på söndagen inte, släkten invaderade mitt hem och jag bakade tårta och fick paket. Sedan däckade jag och var i koma tills det var dags på jobb hela måndagen innan jag åkte och sprang med Sara.
Tisdag var det lunch i solen med Anna och ADHD Loke innan jag sprang Vårruset med trettiotusen andra kvinnor. Är otroligt stolt över min tid på 38 minuter och känner att framsteg görs på springfronten. Onsdag innebar tvätta och sedan stressa iväg på studentmottagning i Örby. Därefter var det bara hem och sova för att jobba på torsdagen och sedan åka till Cozy corner och ladda inför AD/DC, som förövrigt var det bästa jag sett! Grymt bra drag som gjorde att jag idag var som en zombie på jobbet och längtade hem till sängen hela dagen.

Som körsbäret på toppen vaknade jag igår med urinvägs-infektion och käkar nu penicillin som gör mig kräkfärdig och seg. Så nu ska haf bädda ner mig i sängen, kolla på en mysig film och sova, för imorn är det jobbet igen! Börjar nästan känna av magkatarren...