Linda Elisabet Persson

Vi möttes upp i i Gullmars plan för att åka till Huddinge och hyra film och köpa mat och tre paket glass. Vi bestämde oss för tacos eftersom Fanny hade cravings. Det blev andra kvällen i rad för mig, Anna och Robin, men hur kan man säga nej till tacos?

Efter vi hamnat i matkoma, jag sovit första halvtimmen av filmen och chokladen hade kommit fram, skickade Tove sms och bad oss korka upp en vinflaska och möta henne i stan för några öl.

Vi var inte speciellt svårövertalade så det dröjde inte länge innan öl och vin åkte fram och musiken pumpades. En sväng hem till Fanny så hon kunde byta skor och sedan rullade vi in till Fenix med Tove och drack några öl innan vi gick vidare till Oj oj oj och drack ännu mer. Därifrån åkte vi till Lemon och drack lite rose innan det blev nattamat och nattbuss hem.

Spontana utgångar är det roligaste som finns, och igår var den roligaste barrundan på länge! Eller, inget slår Bodegan i Varberg!

Började med att jobba på min lediga dag eftersom två kollegor var sjuka, men inte gjorde det mig nåt eftersom jag fick umgås med Martin och Martin hela dagen och spela stad och land hela eftermiddagen.

På onsdagen var det personal möte på Skepsbron där vi diskutreade hösten och tryckte i oss en god burgare.

Känns skönt att vara tillbaka på jobbet, men herregud vad trött jag har varit hela veckan! Har somnat varje kväll i soffan när jag kommit hem. Kanske dags att ändra sov-rutinerna?

Det skålades i bål, jag proppade i mig chips, föräldrarna fick ha nutidsorientering och sen var det äntligen dags för mat! Även denna kräftskiva hade barn- och vuxenbord och vi barn trängde ihop oss i hörnet. Eftersom kvällen innan fortfarande gjorde sig påmind höll jag mig till lokan hela kvällen.

Det var en väldigt trevlig kräftskiva och familjen Persson gjorde succe! Efter att alla gått hem vid två och jag fått skjuts hem till dörren av Annas underbara föräldrar, hade föräldrarna Persson stannat kvar och umgåtts med Fannys föräldrar i två timmar. Jag vet nu vart mitt beteende om att aldrig vilja gå hem kommer ifrån....

För att verkligen ladda upp ordentligt bjöd j ag in Fanny och Sten på fika hos mig innan vi började göra oss iordning. Fanny rotade runt i min garderob och Sten blev klar en sekund innan vi var tvungna att springa, som vanligt med andra ord. Kvällen till ära hade jag på mig leopard-bodyn min kära make köpt till mig.

Hemma hos Sara hade folket redan börjar rulla in och det var dukat för kräftskiva. Det var som vanligt barn-bord och vuxen-bord och endast en femtedel av folket åt kräftor. Stämningen var på topp och det snapsades och sjöngs snappsvisor. När middagen var avdukad började slaget om musiken.  Alla ville höra sina partylåtar och ingen fick lyssna klart på sin låt. Missnöjdast var nog Sanna som aldrig fick reda på vad som hände med de två sista moppepojkarna. Tur för henne att jag och Agnes tog reda på det och bad Anna ringa Sanna och berätta hur alla moppepojkarna möttes vid korvkiosken.

När jag och Agnes skålat en och en annan gång för mycket, Rikard hade provat Annas boots och Sara tänkt om och valt att följa med, var det dags för taxi in till Patricia där jag äntligen fick komma in! Vi dansade, hälsade på sjömän och lurade alla att Anna hade barn.

För att avsluta denna trevliga kväll sköt jag och Fanny älgar.

Efter att jag fönstershoppat för mycket tog jag mig till gymmet och piskade mig igenom ett träningspass som nästan fick mig att kräkas. Resten av kvällen spenderade jag i fosterställning i soffan framför "The Karadashians"

Det började som ett skämt när vi var inne på H&M för att leta bh:ar till Anna. Vi såg en leopard-body på en skyltdocka och tyckte det var det roligaste vi sett. Anna övertalade mig att prova den, och när jag tog på mig den var det inte roligt längre, den satt ganska snyggt.

Så snyggt att Anna bestämde att idag är dagen så hon skulle köpa något sexigt till sin hustru.

Men jag klev upp och smög runt lite hemma innan syster ringde och skrek att vi skulle på bio. Så det var snabbt på med kläder och springa in till stan för att möta upp mongoungarna Sandra och Malin.

Vi såg Karate Kid och jag blev glatt överaskad när den visade sig vara riktigt bra. Vet inte om jag börjat bli överblödig på äldre dagar, men tårarna var inte långt borta många gånger och när slutet kom började det komma en och annan tår.

Efter filmen ninjade vi oss till tunnelbanan och började åka hemåt. Sandra hade tappat popcorn sin väska som hon satt och plockade ur på tunnelbanan, och kvinnan framför henne kollade på henne och när Sandra sen i ren Sandra-anda stoppar in ett popcorn i munnen kunde inte kvinnan hålla sig för skratt, vilket ledde till asgarv från mig och Malin.

När jag umgås med Sandra och Malin känner jag mig hemma, för det är lika knäppa som jag är och tusen gånger mer. Så för en gång skull får jag känna mig normal och jag slipper kommentarerna från mina vänner som tycker jag är knäpp, korkad och allmänt konstig. Jag kan passa på att få ur mig alla knäppheter när jag är med Sandra och Malin så mina vänner kan någorlunda stå ut med mig.

Har hela kvällen och natten kollat på Pretty little liars. Det är thriller blandat med drama och jag har suttit på helspänn i soffan livrädd för att det kommer hoppa upp någon bakom soffan för att mörda mig. Blev lite lättad när klockan började bli så mycket att solen var på väg upp och mörkret bort.

Det värsta är att det slutade så spännande och nu måste jag vänta tills nästa avsnitt kommer, vilket kommer få mina naglar att trilla av då jag kommer bita på dom av väntan.  Jag hatar att upptäcka nya serier.....

Det leendet kunde vi även se på Cameron Diaz i filmen när hon hade blivit drogad med sanningsserum, då kanske ni kan förstå hur stort mitt leende var, leendet gick från öra till öra och jag hoppade av lycka. Som sagt, det krävs inte mycket för att göra mig lycklig.

Hon kom och hämtade mig i Gula Faran och vi åkte till Heron. Vi åt en romantisk sushi-middag, delade på popcorn och viskade ljuva ord i varandras öron under filmen. Efteråt skjutsade hon hem mig, men det blev tyvärr ingen gonatt kyss som jag hade hoppats på. Men nästa dejt är nog inte långt borta, då hon lovade att höra av sig imorn. *happy face*

Därefter tog jag mig hem till Hörntomten för att ha lite kvalitetstid med min familj. Jag läste tidningen i solen, myste med mina småsystrar, blev kliad på ryggen, sov middag, hade eftermiddags mys med bubbel och gott, åt grillad mat, spelade kort och umgicks med mina älskade föräldrar.

När klockan började bli mycket åkte jag hem och kollade mer på the Kardashians innan jag somnade tidigt på lördagsmorgonen.

Är expert på att tycka synd om mig själv, och eftersom idag är det jättesynd om mig så tröst-shoppade jag lite på H&Ms hemsida för tröst.

Efter filmen förvandlades vi till ett ganster gäng som snackade slang och muckade bråk, så vi insåg ganska snabbt att det var dags för dom att rulla hemåt.

Btw, är inte Joel Kinnaman oförskämt snygg?

Efter att ha haft en ensam och tråkig dag för mig själv, hade jag egentligen inte lust att träffa någon och umgås. Men är det någon som kan få mig på fötterna igen så är det Anna, nåt med hennes charm jag inte kan motstå, det var så det gick till när vi gifte oss. Hon har dock gått med på att låna ut mig till Fanny ibland.

Nu sitter mitt sorgliga arsle i soffan igen och farmar eftersom jag inte har något annat liv. Nu måste jag vänta tre timmar på att gå och lägga mig för jag måste mata min dumma hund som Anna tvingat mig att skaffa. Farmen har tagit över mitt liv....

På vägen till bion passerade jag Belle shoes och såg att de hade galen rea. Jag sprang till Sandra, vi köpte biljetterna och sen slet jag med henne till Belle för att kolla på skor. Jag sprang runt som ett litet barn i en godisaffär, klämandes och provandes. Tillslut hittade jag två par skor som fick mig att gråta av lycka, så de fick följa med mig hem, för 398kr!! Vilka kap!

Nu står de här och jag ler lyckligt varje gång jag ser dom. Tänk att skor kan ge så mycket lycka.

Igår låg jag kvar i sängen många timmar efter jag vaknat för jag var rädd att min nacke skulle döda mig. Idag är jag glad att det känns bättre, nu kan jag röra på huvudet igen i alla fall. Men på torsdag ska snälla Fanny knåda min nacke till himlen, som jag längtar.

Våra vänner Felix och Steff bjöd oss på ett lyckat äventyr på Yxlan som resulterade i årets värsta bakfylla, nackspärr och ett minne för livet. Behöver jag säga mer än:

Bästa avslutet på den här helgen var när husmor Anna ringde och bjöd in oss på afternoon the med nybakade scones.

Efter hårt arbete gav hon mig mat så jag hamnade i matkoma. Sedan kom Sanna och vi gick och köpa glass och godis och satte oss i Högalidsparken och skrattade tills jag höll på att ramla av muren.

När kylan kom promenerade vi hem till Anna för att jag skulle få skörda mina jordgubbar och sedan var det hemgång. Busschauffören var snurrig och körde fel så hela bussen skrek, jag satt och skrattade, och tillslut fick jag komma hem till mig nystädade hem.

Dessutom har jag en Anna i telefonen hela tiden som skriker på mig att skörda mina morötter, ta emot bränsle och bli vän med hennes farmande vänner.