Linda Elisabet Persson

När Amanda sjöng Hallelulja började tårarna rinna. Hon var så otroligt bra! Jag älskar henne, om nån ska vinna Idol ska Amanda göra det för hon ger mig gåshud varje gång hon sjunger.

Efter tre jobbdagar 8-16 är jag helt slut. Jag har nog aldrig känt mig så här slut förrut. Hela kroppen värker och magen är inte vad den en gång varit. Min klena mage pallar inte trycket och har redan kapitulerat, vilket gör att allting blir så mycket jobbigare.
Tur för mig är att jag har en hel helg med bara rå om mig själv framför mig. Älsklingen jobbar hela helgen så jag ska bara vara hemma och ta det lugnt och komma i julstämning den här helgen. Ikväll ska jag börja med att varmt bad och med att fixa naglarna. Gud så skönt det ska bli!

Gårkvällen bjöd på mycket, det var en trevlig kväll med tjejerna och det var för längesen det hände.
Kvällen började hemma hos Kristina med Mange Schmit dans och massor av vin. Taxin plockade sedan upp oss för att köra oss till söder där Madde väntade. Kristina var blind och frågade i taxin var taxametern stod på, för hon såg den inte... smart brud. Sedan bar det av på en kväll fylld med dans, trånanden efter den sexiga dansaren, konstiga samtal med en Filipinsk tjej, tappade glas och märkliga raggningsförsök. Kvällen var livad och det var med jobbiga andetag jag reste mig upp i sängen imorse för att inse att detta skulle bli min segaste dag på länge, men det var det värt för gårkvällen var super!

Japp, Linda har gått och skaffat jobb, äntligen! Ska jobba på bemaningsföretaget VRE Education som inriktar sig på lärar vikarier, så jag kommer böja jobba som vikarie.
Igår var det utbildning och vi gick igenom allt man ska tänka på osv, och imorn har jag mitt första jobb. Jag ska till Sundbyskolan i Spånga och jobba på förskolan och sedan på fritidset, jag är jätte nervös! Men det ska bli jätte roligt, ska få leka med de små barnen hela dagen, och det tycker jag är jätte roligt!

Idag gjorde jag nåt som jag inte gjort på länge som jag har längtat efter; shoppat! Äntligen kunde jag gå runt i affärer och köpa något till mig, jag kunde unna mig nåt fint.
Anledningen till att jag kunde shoppa var att leta present till kära Robin, jag lyckades ganska bra och passade samtidigt på att unna mig en klänning. Det var så underbart att vara tillbaka i butikerna igen och kunna leta efter något fint till mig själv, något som jag inte har kunnat göra på väldigt länge eftersom jag har varit utan pengar och jobb. Jag har inte varit inne i en affär och köpt nåt till mig själv sen i september (!), och det är en oändlighet enligt mig!

Nu är jag lycklig som en svala och tänker på min dundersöta klänning hela tiden och när jag ska kunna använda den. Shoppa är lycka!

Imorse när jag skulle starta min dator, ville inte skärmen vakna, den la av.
Min skärm dog ifrån mig...
Så nu sitter jag skärmlös och får låna min systers skärm när hon inte använder den, jag hatar teknik och dess opålitlighet.

Att svika en vän är det värsta som finns, och jag hatar att jag just har gjort det. Jag trodde att allt skulle lösa sig och ville inte se verkligheten, men när jag såg den kom jag till insikt att det inte gick att göra det jag lovat. Jag får väl bita i det sura äpplet för jag har lovat nåt jag inte kan hålla, och jag förtjänar all skit i världen, men det betyder inte att jag ville göra det. Det var det sista jag ville, det var därför det tog sån tid att inse verkligheten.

Jag känner mig som en nertrampad myra och jag förtjänar det, men förlåt mig...

Ni som har pojkvän eller bror vet att det är svårt att köpa presenter till det manliga könet. Pappa går bra, han önskar dig alltid kalsonger så han är inga problem, men pojkvän eller bror är en svårknäckt nöt. De säger aldrig vad de önskar sig, och att komma på nåt spontant är nästintill omöjligt.
Att jag nu ska köpa en födelsedags present och julklapp till min pojkvän och en 20 års present till min "bror" gör att jag håller på att slita av mig håret. Ingen har önskat sig något och min iderikedom är helt och hållet tom. Jag ber och vädjar till idéer eller åtminstone nåt spår på vad de vill ha, men jag får noll. Allt jag föreslår får jag ett nej för och nu håller jag på att gå under. Om en vecka fyller min kära pojkvän år och jag har inte den blekaste aning om vad jag ska köpa till honom!

Om ni inte hör nåt från mig om en vecka vet ni att jag springer runt som en galning och sliter mig i håret för att få en ide...

Snart är klockan åtta och då är det dags att slänga sig i soffan för två timmar en tv. Det blir Ugly Betty och sedan Desperate Housewifes.

  

Eftersom mamma ligger i sängen och är sjuk, blev det jag som fick laga middag. Jag ha precis slängt ihop en lövbiffsgryta med ris som jag och min syster nu ska avnjuta. Mums!

Nu får det vara nog, jag klara det inte längre!
Nu får du ta och komma hem, jag saknar dig för mycket!
Jag är inte hel utan dig så skynda dig hem!

Sanna kom hem!