Linda Elisabet Persson

Lördagskvällen hade vi damer bestämt att vi ville hitta på något roligt. Vi kom fram till att vi skulle gå och spela biljard så innan kom Sten, Fanny och hennes vän Carro till Luntmakargatan. Vi drack vin och hade trevligt innan vi begav oss till biljardhallen . Väl där började live bandet spela och vi kände alla på en sekund att vi inte hörde hemma, så vi tog en taxi till TGI Fridays för drinkar istället.

Det var fullt med folk och för att få bord var några tvugna att äta nåt, och vi är dom som är dom, så bord och meny blev det. Drickat var lätt att bestäma, och efter att vi andra hade bestämt vad vi skulle käka för förrätt så hade Sten beslutsångest och velade in på efterrätterna. Alla fick en uppenbarelse och en Oreo Madness blev det för mig och Anna. Det dracks drinkar, åts glass, dansades vid bordet, skrattades och pratades. Ända sedan vi kom hade jag tjatat om att jag ville ha en ballong, och när jag tillslut fick två ballonger blev jag lycklig som ett litet barn.
Efter en drink bestämde sig Fanny för hemgång så hon och Carro drog sig hem. Vi andra började drinka mer och efter fyra drinkar kände vi att hem ville vi inte så vi funderade på vart vi skulle. Det slutade med att vi gick till K15 där Sanna B var för att fortsätta kvällen. Tyvärr var jag tvungen att lämna mina ballonger i dörren, men Anna gjorde mig glad när hon ljög för vakten så vi slapp betala inträde. På K15 var det dött och endast massa spanjorer så efter en öl gick vi över gatan till McDonalds för mat och sen en taxi hem.

Söndagen började vi med Sex and the City och en brakfrukost på vardagsrumsbordet. Vi dukade fram rostbröd, smör, ost, tomat, ägg, kaviar, pizza, nybakade scones, sylt, the, svartvinbärsdryck och en brödrost. Mätta och belåtna låg vi kvar och kollade på SATC hela eftermiddagen. Vi kom fram till att vi ska införa veckliga middagar så vi hinner prata med varandra, och sagt och gjort, på torsdag kommer Sten till Luntmakargatan för middag och prat.

Krig har utbrutit hos familjen Persson. Middagen idag var startskottet för en vild diskution.

Det började med en trevlig och lugn middag med familjen, men när vi kom in på ämnet "Linda flyttar snart hem igen" blev det andra toner. Sandra vägrar att flytta ner från rummet på övervåningen, och jag vägrar bo på nedervåningen och dela vägg med mamma och pappa av anledningen att efter klockan 22:00 får man inte titta på tv, lyssna på musik, prata eller andas eftersom väggen är så pass tunn att man kan höra en nål falla till golvet.
Syskonrivalitet utbryter och vi skriker och gormar på varandra. Mamma och pappa börjar disklutera saken emellan och de stödjer en av oss var (väldigt politiskt korekt) Så småningom börjar jag acceptera tanken på att bo på nedervåningen, endast och Sandra också flyttar ner och mamma och pappa flyttar upp.

Men när mamma sen meddelar att den som får en ny stor tv när det ska införskaffas är Sandra, bryter jag ihop. Jag har aldrig kännt mig så orättvist behandlad och tårarna kommer. Jag förstår inte varför Sandra ska få en ny tv och jag ska få hennes gamla lilla sketna tv från stenåldern när det är jag som alltid har haft den stora tvn. Orättvist känner jag att det är och hela min kropp skriker 'nej nej nej'. Pappa försöker då lugna mig med att säga att det inte finns någon anledning till frustration när inget är bestämt än.

Så efter att min värld rasat samman två gånger under loppet av en timme ger jag upp och lämnat matbordet. Jag inser att det kommet bli pest att flytta hem eftersom jag kommer få dela vägg med mamma och pappa och ha en tv från stenåldern som man knappt ser något på.