Linda Elisabet Persson

Gick upp imorse och kände lite i huvudet, tog en tablett och gick iväg till bussen. När jag kom till Rågsved och skulle ta tunnelbanan sa kroppen ifrån. Jag skakade, fick illamående och kände att jag inte kunde stå upp längre. Satte mig ändå på tunnelbanan och plågade min kropp hela vägen till Skanstull, men där tog det stopp. Klev av och hoppade på nästa tåg hem, ringde chefen och sa att jag inte kom. Hem och däckade i soffan och sov till klockan fyra.

Nu ligger jag här, känner mig inte piggare på nåt sätt, höll på att svimma på väg hem från Ica och min sjukdom har utvecklats till någon deprition. Känner mig äcklig, ensamast i världen och vill bara ligga under täcket resten av livet.

Det här suger....