Kolmården
Det var min sommarpresent till min syster, ett heldag på Kolmården med alla djuren. Hon var så lycklig, som en femåring på julafton som fått sin efterlängtade Barbiebil. Nu är det så att min syster fyller arton år om ett halvår, så det kanske inte är helt normalt att längtar som hon gjorde efter Kolmården, men vad gör man inte för att göra sina småsyskon lyckliga!
Vi satte oss i bilen och rullade iväg. Jag körde som en biltjuv, Sandra var dj och vi sjöng som galningar till alla låtar som spelades. Vi parkerade bilen och spenderade en halvtimme på parkeringen med att köpa biljetter, överför pengar, ta ut pengar, växla pengar, köpa parkeringsbiljett och tillslut kunde vi äntligen passera genom entren. Vi möttes av en enorm uppfördbacke och vår första tanke var att vända och gå hem, för vem pallar gå i uppförsbacke?
Summan av kademumman: Kolmården är överskattat. Nog för att det är roligt att se djuren, men trängas med barnfamiljer och barnvagnar, fäktas med getingar, gå mil för att se trötta djur och sedan missa delfinshowen är inte riktigt värt det.
Vi satte oss i bilen och rullade iväg. Jag körde som en biltjuv, Sandra var dj och vi sjöng som galningar till alla låtar som spelades. Vi parkerade bilen och spenderade en halvtimme på parkeringen med att köpa biljetter, överför pengar, ta ut pengar, växla pengar, köpa parkeringsbiljett och tillslut kunde vi äntligen passera genom entren. Vi möttes av en enorm uppfördbacke och vår första tanke var att vända och gå hem, för vem pallar gå i uppförsbacke?
Vi kämpa och tillsut kom vi fram till vargarna som sprang runt och lekte. Sedan vandrade vi vidare och såg kameler, dromedarer, åsnor, antiloper, zebror, gaseller, elefanter och tillslut noshörningarna. Noshörningsungen var nog den sötaste ungen jag sett! Ville ta med honom hem.
Sedan såg vi surikater och Sandra var lyrisk!
Efter det gick vi till våra släktingar gorillorna och såg lilla söta Enzo som jag var väldigt nära att springa in och kidnappa, världens sötaste!
Vi stirrade lite med på de andra aporna när de plockade löss och skrek som apor gör. Sedan gick vi och kollade på tigrarna och konstaterade att de hade större inhängnad än elefanterna (vilket jag ska skriva ett klagobrev om)
Sedan kom vi till höjdpunkten, Marine world! Vi sprang förbi en unge som spydde i buskarna för att få se sälarna och pingvingerna. Till min stora besvikelse fanns det inga pingviner (något jag också ska skriva klagobrev om)
Nu skulle vi vänta på Delfinshowen och skulle då fördriva tiden med att äta. Kön var enorm och vi stod i hettan och fäktades med getingar i en halvtimme innan vi fick vår mat. Då kom det stora problemet att hitta nånstans att sitta. Där det var ledigt var de invarederat av getingar, så vi skrek, fäktades och sprang och satte oss på en bänk långt borta för att inse att nu var vi tvunga att sluka maten på fem minuter innan vi skulle behöva springa till delfinerna.
Vi åt och sprang sedan för att ställa oss i den enormt långa kön till delfinerna när de annonserar att det är fullt och nästa föreställing skulle vara om två timmar (!!!!!) Eftersom vi redan sett alla roliga djur kände vi inte att vi orkade vänta i två timmar, så med besvikna miner gick vi till bilen och åkte hem.
Summan av kademumman: Kolmården är överskattat. Nog för att det är roligt att se djuren, men trängas med barnfamiljer och barnvagnar, fäktas med getingar, gå mil för att se trötta djur och sedan missa delfinshowen är inte riktigt värt det.
Men Kolmården kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och nästa år kommer vi nog göra samma sak igen.
Kommentarer
Trackback