Linda Elisabet Persson

Något jag har varit i chock över ett bra tag nu, är att min syster ännu inte har sett Pearl Harbor! Skandal!
Som min systerliga plikt bestämde jag att ikväll skulle jag, Sandra och Malin mysa, äta godis och kolla på Pearl Harbor så jag får sätta lite filmvett i dagens ungdom.

Till att börja med kunde de inte fullfölja den enda uppgift jag givit dom, att köpa godis. Det fanns endast chips i skafferiet. Jag börjar skrika och gorma över mitt godis, men nöjer mig tillslut med chipsen, det är trots allt bättre lördagsmys än ingenting alls. När jag väl börjat hugga in på chipsen blir jag förbannad över att de inte smakar grillchips och börjar återigen visa min mogna sida genom att gorma och skrika.

Tillslut får ungdomarna tyst på mig och vi börjar kolla på filmen. Men som de omogna ungdomar de är kan de självklart inte koncentrera sig och njuta av Josh Hartnetts vackna nuna utan ska istället dubba de japanska scenerna (okej, jag erkänner, även jag gjorde några dubbningar)
Men under hela filmen kände jag oengagemanget av ungdomarna, jag kände mig sårad. Här visar jag en av tidernas bästa film och de kan inte ta sig tre timmar och njuta av mästervärket. Jag tar det personligt.
Dagens ungdom är hopplös!