Världens ynkligaste människa
Idag har inte varit en bra dag. Vaknade imorse när klockan ringde för jobbet och kände att det snurrade i huvudet. Fan.
Gick upp och vandrade runt lite för att upptäcka att det inte blev bättre. Blev frustrerad, ledsen och rädd över att det inte ville ge med sig och kände mig som en svagis om jag skulle sjukanmäla mig, men må piss om jag gick till jobbet. Konsulterade med mamma och pappa och de sa inte mycket mer än att jag får känna efter.
Bestämde mig för att jag sjukanmäler mig och tar mig till en vårdcentral under dagen så kanske jag kan få svar på min yrsel.
När jag hade ringt och sjukanmält mig kommer pappa upp och säger att jag kanske ska åka till akuten och att han kan släppa av mig där på vägen till jobbet. Akuten?! Vänta själv?!! Nu blev jag ännu mer rädd och ledsen, och sa till pappa att akuten var onödigt och att vårdcentralen är ett bätte ställe för mig med min fåniga sjukdom.
Ringde Stureby vårdcentral och fick en tid hos min husläkare och mamma skjutsade dit mig. Fick dock inget svar där, han bad mig gå på en linje, resa mig fort och kollade mitt blodtryck. Allt var bra. Han sa att han inte kunde säga vad det var och att han trodde på virus, men att jag skulle få göra ett blodprov för att se att mina blodvärden var bra. Fick ett papper och blev hänvisade till ett annat rum. På vägen dit brast det igen. Är livrädd för sprutor och ännu mer rädd för att ta blodprov i armen.
Började med att berätta detta för sjuksköterskan som skulle ta mitt blodprov och hon ska då försöka lugna mig men gör det bara värre genom att upprepade gånger säga att "det gör ont" och "det kommer sticka". Trodde jag skulle dö när hon stack in nålen i armen på mig! Min rädsla var befogad och kärringen gjorde det bara värre.!
Gick gråtandes därifrån och kände mig som världens ynkligaste människa. Klockan var strax efter tio och jag hade redan nästan varit påväg till akuten, mått piss och gjort det jag fruktat mest i hela världen: ta blodprov.
Mamma skjutsade hem mig och jag har sedan dess legat i sägen, sovit och kollat på tv. Fick syster att köpa med mat när hon kom hem från skolan, annars har jag endast legat i min säng och tyckt synd om mig själv, kollat på mitt plåster och jämrat mig över min ömma arm.
Har dock peppat mig själv till att jobba imorn. Får panik över en till dag hemma i sjuksängen och känner mig som världens svikare som är sjuk på min jobbhelg. Dessutom är det kortdag imorn och med världens bästa arbetskamrater kommer det gå lysande sålänge jag inte svimmar.
Nu ska jag kolla klart på Idol som jag för första gången denna säsong kollar på och moffa i mig choklad och chips.
Gick upp och vandrade runt lite för att upptäcka att det inte blev bättre. Blev frustrerad, ledsen och rädd över att det inte ville ge med sig och kände mig som en svagis om jag skulle sjukanmäla mig, men må piss om jag gick till jobbet. Konsulterade med mamma och pappa och de sa inte mycket mer än att jag får känna efter.
Bestämde mig för att jag sjukanmäler mig och tar mig till en vårdcentral under dagen så kanske jag kan få svar på min yrsel.
När jag hade ringt och sjukanmält mig kommer pappa upp och säger att jag kanske ska åka till akuten och att han kan släppa av mig där på vägen till jobbet. Akuten?! Vänta själv?!! Nu blev jag ännu mer rädd och ledsen, och sa till pappa att akuten var onödigt och att vårdcentralen är ett bätte ställe för mig med min fåniga sjukdom.
Ringde Stureby vårdcentral och fick en tid hos min husläkare och mamma skjutsade dit mig. Fick dock inget svar där, han bad mig gå på en linje, resa mig fort och kollade mitt blodtryck. Allt var bra. Han sa att han inte kunde säga vad det var och att han trodde på virus, men att jag skulle få göra ett blodprov för att se att mina blodvärden var bra. Fick ett papper och blev hänvisade till ett annat rum. På vägen dit brast det igen. Är livrädd för sprutor och ännu mer rädd för att ta blodprov i armen.
Började med att berätta detta för sjuksköterskan som skulle ta mitt blodprov och hon ska då försöka lugna mig men gör det bara värre genom att upprepade gånger säga att "det gör ont" och "det kommer sticka". Trodde jag skulle dö när hon stack in nålen i armen på mig! Min rädsla var befogad och kärringen gjorde det bara värre.!
Gick gråtandes därifrån och kände mig som världens ynkligaste människa. Klockan var strax efter tio och jag hade redan nästan varit påväg till akuten, mått piss och gjort det jag fruktat mest i hela världen: ta blodprov.
Mamma skjutsade hem mig och jag har sedan dess legat i sägen, sovit och kollat på tv. Fick syster att köpa med mat när hon kom hem från skolan, annars har jag endast legat i min säng och tyckt synd om mig själv, kollat på mitt plåster och jämrat mig över min ömma arm.
Har dock peppat mig själv till att jobba imorn. Får panik över en till dag hemma i sjuksängen och känner mig som världens svikare som är sjuk på min jobbhelg. Dessutom är det kortdag imorn och med världens bästa arbetskamrater kommer det gå lysande sålänge jag inte svimmar.
Nu ska jag kolla klart på Idol som jag för första gången denna säsong kollar på och moffa i mig choklad och chips.
Kommentarer
Trackback