Linda Elisabet Persson

Krig har utbrutit hos familjen Persson. Middagen idag var startskottet för en vild diskution.

Det började med en trevlig och lugn middag med familjen, men när vi kom in på ämnet "Linda flyttar snart hem igen" blev det andra toner. Sandra vägrar att flytta ner från rummet på övervåningen, och jag vägrar bo på nedervåningen och dela vägg med mamma och pappa av anledningen att efter klockan 22:00 får man inte titta på tv, lyssna på musik, prata eller andas eftersom väggen är så pass tunn att man kan höra en nål falla till golvet.
Syskonrivalitet utbryter och vi skriker och gormar på varandra. Mamma och pappa börjar disklutera saken emellan och de stödjer en av oss var (väldigt politiskt korekt) Så småningom börjar jag acceptera tanken på att bo på nedervåningen, endast och Sandra också flyttar ner och mamma och pappa flyttar upp.

Men när mamma sen meddelar att den som får en ny stor tv när det ska införskaffas är Sandra, bryter jag ihop. Jag har aldrig kännt mig så orättvist behandlad och tårarna kommer. Jag förstår inte varför Sandra ska få en ny tv och jag ska få hennes gamla lilla sketna tv från stenåldern när det är jag som alltid har haft den stora tvn. Orättvist känner jag att det är och hela min kropp skriker 'nej nej nej'. Pappa försöker då lugna mig med att säga att det inte finns någon anledning till frustration när inget är bestämt än.

Så efter att min värld rasat samman två gånger under loppet av en timme ger jag upp och lämnat matbordet. Jag inser att det kommet bli pest att flytta hem eftersom jag kommer få dela vägg med mamma och pappa och ha en tv från stenåldern som man knappt ser något på.