Linda Elisabet Persson

Det har utveckalts ett disk-krig på Luntmakargatan 75. Reglerna är tydligen så att det är varannans gång att diska. (ganska självklart och rättvist)
Anna diskade förra veckan ett berg av disk, sedan dess har hon inte rört disken eftersom det var min tur att diska. Efter det jobbade jag varje dag och Anna var hemma på dagarna så jag trodde hon kunde vara en snäll själ och diska den lilla disken som fanns, men icke.
Efter fredagen har jag legat förlamad och inte haft en tanke på disken och tänkt att Anna kunde vara en snäll själ att diska, men icke.
Diskberget växte och tillsut blev det så pass att varken glas, bestick, tallrikar eller tekoppar fanns att använda.

Idag vaknade jag och skulle ut i köket och ta mig en tallrik fil. Skulle därmed behöva diska min tallrik och min sked för att kunna äta för att dra ut på disken så länge som möjligt för att slippa den så Anna tillsut skulle ta hand om den.
Men i och med mitt korta morgonhumör fick jag panik när jag insåg att diskborsten låg längst ner i berget så jag såg mig besegrad denna gång och stog i timmar (kändes det som iaf) och diskade alla glas, bestick, tallrikar och tekoppar som fanns i vår lägenhet.

Nästa gång ska Anna diska och jag ska äta på så många tallrikar på så kort tid att även hon får berget Everest att diska. Moahaha!