Det var inte min dag...
Igår var verkligen inte min dag. Det var bakslag efter bakslag och inget gick som jag ville.
Bakslagen började tidigt, redan vid 12 kom bakslag 1; varken Fanny eller Sten skulle med på kvällens 60års kalas. Detta betydde att jag fick förfesta för mig själv och sedan åka själv till Pans eftersom Anna skulle gå på middagen.
Bakslag 2 blev att mitt kort nekades på två bensinmacker, tur för mig att jag hade tagit ut kontanter så jag kunde betala. Men det kändes lovande att kortet inte fungerar när man ska ut på kvällen.
Kvällen kom och jag gjorde mig iordning, själv. Kollade på One tree hill och drack cider, vilken förfest. Begav mig sedan mot tunnelbanan och åkte in till Pans. Mötte Anna och Calle vid dörren. Och nu kom bakslag 3; inget leg, inget kort och inga pengar. Allt låg kvar hemma i min andra väska. Tur då att Carl med kannan jobbade som vakt och pratade med krögaren och sa att jag fick komma in. Tack, det kanske finns en gud trots allt, eller är det jesus jag ska tacka?
Anna fick agera min bank och bjuda på drinkar. Jag fick även en fin party-hatt med Nalle Puh på, är det födelsedagskalas så är det. Tiden gick och vi hade hur trevligt som helst. En shot hit och en shot dit och tiden rann iväg. Lyckades även hinna med en vimmelbild med okänd man, varför ska jag alltid envisas med att ta vimmelbilder?
Senare på kvällen kom bakslag 4; min sko gick sönder. Nu blev det svårare att gå och jag började känna mig slagen av universum, det var inte min dag...
Letade upp Anna och tog en taxi hem. Svängde förbi McDonalds på vägen, såklart, och åkte vi hem för att äta och sova. Bakslag 5; Annas kort fungerade inte i taxin. De hade ingen kontakt med banken. Bara för mig att springa in och hämta pengar. Sedan in och sätta sig i sängen och mumsa i sig maten.
En trött bror ringde och lät förtvivöad och bad mig gå ner och värma mat åt honom. Snäll som jag är gick jag ner och värmde mat åt min trötta bror. Sedan fick jag äntligen sova och lämna denna oturs dag bakom mig.
Bakslagen började tidigt, redan vid 12 kom bakslag 1; varken Fanny eller Sten skulle med på kvällens 60års kalas. Detta betydde att jag fick förfesta för mig själv och sedan åka själv till Pans eftersom Anna skulle gå på middagen.
Bakslag 2 blev att mitt kort nekades på två bensinmacker, tur för mig att jag hade tagit ut kontanter så jag kunde betala. Men det kändes lovande att kortet inte fungerar när man ska ut på kvällen.
Kvällen kom och jag gjorde mig iordning, själv. Kollade på One tree hill och drack cider, vilken förfest. Begav mig sedan mot tunnelbanan och åkte in till Pans. Mötte Anna och Calle vid dörren. Och nu kom bakslag 3; inget leg, inget kort och inga pengar. Allt låg kvar hemma i min andra väska. Tur då att Carl med kannan jobbade som vakt och pratade med krögaren och sa att jag fick komma in. Tack, det kanske finns en gud trots allt, eller är det jesus jag ska tacka?
Anna fick agera min bank och bjuda på drinkar. Jag fick även en fin party-hatt med Nalle Puh på, är det födelsedagskalas så är det. Tiden gick och vi hade hur trevligt som helst. En shot hit och en shot dit och tiden rann iväg. Lyckades även hinna med en vimmelbild med okänd man, varför ska jag alltid envisas med att ta vimmelbilder?
Senare på kvällen kom bakslag 4; min sko gick sönder. Nu blev det svårare att gå och jag började känna mig slagen av universum, det var inte min dag...
Letade upp Anna och tog en taxi hem. Svängde förbi McDonalds på vägen, såklart, och åkte vi hem för att äta och sova. Bakslag 5; Annas kort fungerade inte i taxin. De hade ingen kontakt med banken. Bara för mig att springa in och hämta pengar. Sedan in och sätta sig i sängen och mumsa i sig maten.
En trött bror ringde och lät förtvivöad och bad mig gå ner och värma mat åt honom. Snäll som jag är gick jag ner och värmde mat åt min trötta bror. Sedan fick jag äntligen sova och lämna denna oturs dag bakom mig.
Kommentarer
Trackback