Linda Elisabet Persson

Jag har tydligen ett dåligt morgon-humör. Anna vågar inte ens säga god morgon till mig för hon är rädd för en dödande blick. Kristina är även rädd för mig på morgonen. De gånger hon sovit här och sagt god morgon har jag morrat åt henne och hon har undrat vad hon har gjort för fel och varför jag är arg på henne.

Detta var något jag inte visste, och nu när Anna säger att hon inte vågar titta åt min håll på morgonen känner jag att jag måste ta tag i mitt humör. Men hur lätt är det att vara glad och trevligt klockan sex på morgonen när man sovit fem timmar?
Men jag ska ta mig i kragen och klistra på ett leende framöver, för inte vill jag att min sambo ska vara rädd för mig. Jag som är världens snällaste människa.