Linda Elisabet Persson

Jag och pappa i stressade situationer går inte ihop, vi börjar bara skrika på varandra. Som ikväll när jag skulle installera skrivarens drivrutiner på datorn. Jag trodde det skulle gå lätt som en dans, datorn sa att det var kirrat och jag klickar på print. Skrivaren hakar upp sig och skriver ut samma sida om och om igen, irritationen börjar komma lite smått.
Skriker på pappa i desperation om hjälp och han kommer men har inga svar. Här börjar det gå utför. Jag är arg och förbannad för att jag vill göra det själv , pappa får inte röra och ännu mer förbannad över att det inte funkar. Jag vägrar lämna över datorn till pappa, istället sitter jag och skriker. Då tappar pappa tålamodet och nu ryker vi ihop totalt.
Jag ger pappa datorn (även fast jag inte vill) och sitter och tjurar på golvet medans han försöker fixa. Tillslut ger jag upp och går därifrån för pappa börjar bli arg på skirivarjäveln och datorhelvetet. Lämnar honom själv i en halvtimme och kommer tillbaka och hittar honom ännu mer frustrerad.

Men vi tar båda vårat förnuft till fånga och lägger ner skiten, allt blir bara fel och vi skriker bara. Så det blev ingen skrivare installerad på min datorn och skrivaren skriver fortfarande ut pappret om och om igen...