Linda Elisabet Persson

Jag vandrar i Skärholmens centrum i min godan ro och kollar runt i affärerna. När jag är på väg mot utgången blir jag stoppad av en försäljare som vill sälja handcremer. Jag tänker mig inte för och stannar. Han börjar prata på englska och samtidigt som han förklarar en massa konstiga saker filar han mina naglar, han sålde tydligen filar och handcremer. Efter ett tag så kollar han upp på mig och frågar om jag verkligen har bruna ögon. Han frågar sedan om mina föräldrar är svenska och när jag säger att hela mina släkt är svensk kollar han förbryllat på mig och säger sedan att mina bruna ögon är de vackraste han sett. Generad blir jag och vill bara gå därifrån. När jag väl kommer loss så vandrar jag vidare mot utgången som nu är bara 50m bort.
Men halvvägs blir jag stoppad av en annan försäljare. Han börjar med att komplimera mina ögon och säger att jag har en otorlig utstrålning och att mina ögon är de vackraste han sett. Sedan börjar han stöta på mig genom att fråga om jag är bunden, aka gift, förlovad, sambo etc. Jag säger att jag har pojkvän och han avslutar med att säga lycka till och hoppas ni blir lyckliga och skaffar barn snart. Jag undrar när jag går därifrån hur gammal han trodde jag var. Jag är 19 år, arbetslös, bor hemma och är pank. Skaffa barn väntar jag med i minst 10 år, lika så gifta mig.

Men jag glädjer mig iaf med att min shopping tur slutade i två komplimaner som kommer glädja mig resten av dagen. Jag har tydligen de vackraste ögonen två försäljare i Skärholmens cemtrum har sett.