Linda Elisabet Persson

Min mamma är en underlig figur. Hon gör vissa saker som får mig att undra vad hon är för människa.
Förra helgen kom jag på henne med att spionera på granntjejens bråk med sin pojkvän. Min mamma hade vaknat av deras gräl och då klisrtat sig mot fönstret för att se deras gräl, och detta berättade hon för mig med en sån glädje och entusiasm att jag börja fundera på om det är hälsosamt att spionera så mycket på grannarna som hon gör. Hon har åtaliga gånger spionerat på våra grannar och kommer med utlåtanden när hon upptäcker nåt nytt skvaller. Förutom hennes spionerande så kritiserar hon folks julpyntning. När vi åker bil kollar hon in allas fönster och kritirerar de som satt julstaket osymetriskt i fönstret eller använder både stjärna och julstake.

Min syster är inte heller så normal, härromdan kom hon upp på mitt rum för att kolla på mig när jag städade för att hon väntade på att CSI skulle börja. Sedan när vi satt i soffan började hon klappa på mina kinder och säger "sluta le, det gör dina kinder så gullig"

Min pappa vet jag inte ens hur jag ska beskriva. Han är nog en långsam perfektionist som har tusen år på sig att få ur sig en mening och gillar att allt ska göra rätt och ordentligt och tar tid på sig att utforska saker, hemma brukar vi kalla honom för "fiffiga Thompa" för han alltid har fiffiga ideer och lösningar, tycker han. Och i år har han gått lös på utebelysningen, och jag anar oråd. Jag är väldigt rädd för att om några få år är vår trädgård en sådan som är full med 1000 tals julbelysningar....